Hatar att vara jetlagged och tänka på 792 miljoner saker som gör mig deprimerad. Ni behöver inte ens läsa detta, måste bara skriva av mig. Tänk när jag läser detta när jag är 30 och skrattar åt mig själv. Jag skulle själv säga att jag utstrålar en ganska stark personlighet, men när jag egentligen är den fegaste personen som finns. Jag är fast i min bubbla. I min bubbla finns trygghet, lycka, och hopp om ett perfekt liv. Utanför bubblan lockar onda saker såsom att bli vuxen, ta stora steg, bli sårad och träffa på livets elaka motgångar. Jag vet att jag en dag måste spräcka denna bubblan för att kunna gå vidare med livet, det måste alla. För det är precis vad livet handlar om, att gå mot upp och nedgångar i livet. Ta steget att resa långt, såra eller bli sårad, lämna föräldrarna, älska och att bli älskad, så mycket som väntar som jag egentligen bara vill skjuta fram på. Skjuta fram på för alltid, ska nog dö ung så slipper jag massa skit så jag kan vara lycklig för alltid. Gonatt