Ni vet när man har den bästa tiden, alla dansar, alla sjunger och ljusen lockar fram epilepsianfallet i dig... Då stannar bilden och man tänker för nån minut, alla dansar i slowmotion, ljusen blinkar sakta och alla ser retard ut. Den känslan fick jag igår på Leffes. De här är mina tonårsår, detta är min enda chans i livet att släppa loss och leva livet fullt ut utan ansvar och bekymmer. Pinsamt att twerka sen vid 30års-åldern med tre barn i famnen hahah. Nej men det jag menade var, har så kul med mina vänner nu, inatt har vi inget att tänka på. Kommer det vara så när vi är 30 år? Alla bo själva, någon har flyttat till stockholm och någon har blivit alkoholist. Kommer vi fortfarnade ha samma band, vad skrattar man åt och pratar om när man är 30 år? Precis samma tanke har jag när de gäller att resa, vissa tänker "jag kan resa när jag har pensionerat mig" yeah right ha kul i las vegas och din volvo och 2 barn som gift sig. Det är i nuet jag vill leva, i nuet där jag inte har tre barn, hus eller ett jobb att vara fast vid. Det är nu eller aldrig för mig, jag vill resa när jag är ung för sen är det för sent. Då blir de ingen party/adventure resa, sen blir det " åh semester från jobbet och barnen, hoppas någon vattnar mina blommor hemma". hoppas att jag till hösten kan ta mig i kragen och åka nånstans, långt bort från min comfy-zone, från min mamma <3

Jag önskade att någon kunde varna mig när jag var fjortis i åttan/nian, "ta vara på det, du vill inte växa upp, tro mig" but noooo, nobody said it and now im here