Tar mig en paus från pluggandet för att andas lite.
Folk som inte känner mig kan tycka att jag är en elak jobbig liten bitch ( inga bra saker då ). Vänner kan tycka att jag är en jobbig invalid som pratar mycket och som alltid är sur ( mestadels). Bästa vänner kan se mig som jobbig, cp, störd, ja allt möjligt. Sammanfattningsvis är jag jobbig HAHA. Men om jag själv får säga, så är jag en väldigt känslig och sårbar person. Ibland kan jag dra på mig en mask att jag har de bästa självförtroende och alla andra kan gtfo. Men sanningen är den att jag tänker och överanalyserar allting, så mycket att alla bra tankar förvandlas till negativa. Jag kan gråta för ingenting och är väldigt osäker. jag ser alltid de värsta hos folk och tror ingen vill något gott i världen haha. Enligt mig spelar den ingen roll om man är god i en ond värld, därför "tar jag på mig" masken och är en jobbig bitch, bättre de. Jag är en väldigt pratglad och social människa men de enda som kan stå mig nära och står ut är mina fyllingegirls från mina utvecklingsår och mina barndomsvänner, mina tjejer som alltid funnits där. Andra kan också vara väldigt bra vänner men som aldrig lärt känna mig helt på djupet, de förstår inte än att jag är nog den mest negativa människan i världen. Oliver har föreslagit terapi och lite hjälp, nääää klarar mig finemang. Helt meningslöst inlägg, ingen läser säkert hit ändå. Gonatt plugget väntar.