2 years <3
2012-05-19 / 11:52:41 / R A N D O M D A Y /igår var det 2 år sen min morfar lämnade oss. Dagen innan hade morfar fått stroke, men han lever fortfarande och ligger på sjukhus. Den 18 maj var en tisdag, jag vaknade konstigt upp vid 5 på morgonen och hör att mamma pratar i telefon " pappa skulle vilja bli kremerad " nyvaken och trött tänkte jag bara dom pratade att OM morfar inte skulle vakna upp. Ligger där en stund till och väntar på något jag vet inte vad, hör jag att pappa ringer och sjukanmäler sig " aa min frus pappa har dött så det är bra om jag är hemma" då slog det mig, min morfar hade inte vaknat upp.
Jag grät, jag låg och grät från 5-8 trodde mina tårar hade tagit slut. När jag vaknade berättade mamma och då grät jag igen, dom hade inte tagit slut. Min morfar, min älskade morfar, även fast jag bara träffade honom vartannat år och varje gång vi var där spenderade vi aldrig tid med honom vilket jag ångrar än idag. Inte förrän man förlorar en person vet man hur mycket de egentligen betyder. Den sommaren, 2010 var det meningen att vi skulle åka till Vietnam och överraska honom, överraskningen blev ej av som ni förstår. Istället, åkte vi hem till en tom lägenhet, en tom soffa där han brukade ligga. Hur kunde han lämna oss så fort? En plötslig stroke och han är borta. Än idag kan jag fortfarande inte fatta att han är borta och ibland glömmer jag bort det och tror fortfarande han ligger på sin soffa i Vietnam. Du finns och kommer alltid att finnas i mitt hjärta, jag älskar dig morfar ♥
Jag grät, jag låg och grät från 5-8 trodde mina tårar hade tagit slut. När jag vaknade berättade mamma och då grät jag igen, dom hade inte tagit slut. Min morfar, min älskade morfar, även fast jag bara träffade honom vartannat år och varje gång vi var där spenderade vi aldrig tid med honom vilket jag ångrar än idag. Inte förrän man förlorar en person vet man hur mycket de egentligen betyder. Den sommaren, 2010 var det meningen att vi skulle åka till Vietnam och överraska honom, överraskningen blev ej av som ni förstår. Istället, åkte vi hem till en tom lägenhet, en tom soffa där han brukade ligga. Hur kunde han lämna oss så fort? En plötslig stroke och han är borta. Än idag kan jag fortfarande inte fatta att han är borta och ibland glömmer jag bort det och tror fortfarande han ligger på sin soffa i Vietnam. Du finns och kommer alltid att finnas i mitt hjärta, jag älskar dig morfar ♥
design av: joannalicious
